Se, hur de lyser!Elin frågade mig förut om jag ville med henne ut och plocka kantareller, svaret blev givetvis "nej, aldrig!". Eftersom vi har känt varandra så länge jag kan minnas vet hon hur hon ska göra för att övertala mig till att göra saker, detta lyckades hon med även den här gången. Sagt och gjort, vi bestämde oss för att åka ut till Långserud för att leta efter det gyllene. Jag bad Elin skynda sig, "Skynda dig innan mörkret hinner ikapp oss!", Elin lovade att hon skulle göra det "On my way! Mörkrets härskare hindrar inte oss krigare på jakt efter skogens guld!". Hon höll sitt ord och en halvtimme senare var vi ute i Långserud, på jakt efter skogens guld. Elin, som är en van skogsmänniska, hade med sig både ryggsäck och kompass. Jag, som inte trivs lika bra bland granar och älgar, hade med mig min telefon eftersom jag ansåg att det kommer vara vår enda räddning om vi tappar bort oss. Väl inne i skogen hittade vi inga kantareller, istället hittade vi lingon, vi tänkte att det måste vara "skogens silver" så vi bestämde oss för att plocka det istället. Bättre att guldet blev till lingon än till sand, liksom.
Tro mig, det var längesen jag var så imponerad av min prestation som jag var när vi satte oss i bilen påväg hem! Vi blev tvungna att säga till oss själva när vi började gå hemåt att vi inte fick leta efter fler, för då skulle det bli alldeles för mörkt. Elin hittade dock något som hon trodde var lingon.
E: Herregud vilka stora lingon!!
I: Men det där är väl inga lingon...?
E: Nej... Det var visst vinbär.
Förblindad, av de röda bären.
