Som sagt, Olivia. En av de finaste människorna jag känner och den, förutom min familj, som jag delar mest minnen med. Jag har växt upp med henne och min barndom blev otroligt rik och som sagt så har jag till en viss del henne att tacka. Alla dagar vi spenderade hemma hos mormor och morfar eller idéerna om att bygga en robot med endast vatten och några papper. Jag ser gärna Olivia som en lillasyster och inte kusin, jag vill på något sätt vara en förebild för henne.
Olivia är en av de snällaste och mest omtänksamma människorna jag känner. Hon är också en av de roligaste, dock är hon helt omedeveten om det. Det är det som är så synd med Olivia, hon vet inte hur fantastisk hon är och vilken inverkan hon har på människorna hon har omkring sig. Det är nog det jag vill ha fram med detta inlägg, att Olivia är en av de få människor som jag mår bra av och jag är lycklig över att ha en så fin människa i mitt liv.
