Lost

Jag: Vem är det som har tagit öppnaren till drickan?
Pappa: Köttbullarna....

Förmodligen.

Historien om de röda manchesterbyxorna

Insåg att jag kanske borde berätta historien om mina "röä manchästerböxär söm har sprökkä i röva". Detta hände, om jag inte minns fel, när jag gick i fyran. Jag och Molle var hemma hos Fredrika och vi hade ett sammanträde om vårt café, Café Mums. När vi hade tröttnat på det började vi dansa runt, till Olsen Brothers och "Fly on the wings of love". Denna var vid den tiden en av mina favoritlåtar och jag dansade loss som aldrig förr. När jag sedan skulle böja mig ner, som i något slags danssteg, sprack mina byxor i rumpan. Dessa byxor var ett par röda, alldeles för korta machesterbyxor från Lindex som jag använde flitigt. Att det var manchesterbyxor var inte alls konstigt, eftersom jag bara använde den här sortens byxa och jag hade dem i olika färger och modeller. De röda byxorna kommer jag speciellt ihåg att jag matchade med en röd- och grå fleecetröja. Ett riktigt modetroll, helt enkelt.

Hur en sms- konversation kan se ut mellan mig och Elin en fredagskväll

Jag: Ida ä dä på spööööre
Elin: Nääähää döh, dä ä nobälfästen!
Jag: dä ä dä juh. Döm ja ä
Elin: Körkad dö ä da
Jag: Ska du sägä. Du ä dän som ä döm
Elin: Dä ä jöh intä jä söm har ett par röä manchästerböxär söm har sprökkä i röva

Det ska även tilläggas att det finns få saker jag irriterar mig på mer än de som skriver på värmländska.

Den som söker den finner

Jag tycker att jag är väldigt hygienisk av mig, i stort. När det kommer mitt rum kan dock denna teori diskuteras. Jag har visserligen ingen gammal mat och så i rummet, men man ser i princip inte golvet eller soffan. För två veckor sedan skulle Bea komma hem till mig eftersom vi skulle plugga, jag bestämde mig för att iallafall bädda min säng eftersom jag trodde att en nybäddad säng skulle fånga hennes uppmärksamhet istället för min soffa som inte syns av alla kläder. När jag skulle lägga över överkastet kunde jag inte hitta det, det var helt försvunnet. Jag försökte då att tänka på när jag hade haft det sist gång och jag kunde inte komma ihåg det. Jag hade ingen aning om när jag hade bäddat sängen senast! Inte nog med det, nu kunde jag inte hitta det! Som sagt, det säger ju en del om hur det ser ur i mitt rum. Jag började leta efter det, under sängen, bakom soffan och i tvättkorgen, men det fanns ingenstans.
Idag så följde Bea med hem, helt oväntat. Vi skulle plugga idag också, och jag insåg att hon skulle tänka "Den där Issa, hon är inte spceillt fräsch hon", så jag förberedde henne på det värsta. När jag skulle sätta i en sladd i ett eluttag som är bredvid min soffa stack en del av mitt överkast ut. Där har det alltså legat i flera veckor, jag kan ju som sagt vad inte säga hur länge så det är ett bra tag! Jag kan fortfarande inte sluta förvånas av att jag lyckades tappa bort det.
Jag vill dock bara upprepa: Jag är inte så snuskig som mitt rum, jag duschar varje dag och äter inte snuskiga bananer!

En av alla dom

Idag på jobbet har jag gjort vykort, en aktivitet som passar sig om man jobbar på dagis eller liknande. Jag jobbar på en skoaffär. Det var min förträffliga arbetskamrat Inga som skulle göra dessa kort för att skicka till personer hon känner som har namnsdag på torsdag. Inga är för övrigt en sån där människa som får mig att må bra, en härlig människa. Jag har heller aldrig träffat någon som säger "tocken" så mycket som Inga. Trots att åldersskillnaden är väldigt stor mellan oss så trivs jag så bra med henne, och jag hoppas att hon trivs lika bra med mig. Som sagt, det är inga problem med denna otroligt omtänksamma människa och jag hoppas att jag kommer få arbetskamrater som jag trivs lika bra med när jag börjar arbeta på riktigt.
Ett annat exempel på denna typ av människa är syon på vår skola. Vilken fantastisk människa! Har aldrig träffat en sån käck och lättsam människa. Att gå dit är ett sant nöje!
Det jag egentligen säger är att det borde finnas fler sådana här människor, som på ett eller annat sätt lyser upp vardagen!

Hur man charmar en modell

I fredags, när vi var i stockholm med skolan, gick jag, Beatrice, Michaela och Jennfier gick runt på stan och spanade efter kändisar mest hela tiden. Vi hade bestämt sedan länge att vi skulle äta på Vapiano vid Stureplan så vi gick dit runt halv fyra. När vi har fått maten och börjat äta kommer ingen mindre än Marcus Schenkenberg in, vilket resulterade i panik vid vårt bord. Jag och Beatrice vände oss mot varandra och fnittrade, det löjligaste fnittret jag någonsin hört, har för övrigt aldrig sett Beatrice så röd i ansiktet vilket bara förstärker terion om fnittret.
Vi försökte spela någorlunda normala och få igång ett samtalsämne, men när han satt några bord bort gick det inte speciellt bra. När vi sedan ser att han är påväg mot vårt håll för att hämta vatten som stod ganska nära oss måste vi ha gjort ett väldigt bra intryck. Ingen av oss sa något, men alla såg att han var påväg. Beatrice och Jennifer hade tydligen tittat på varandra och tillsammans fått panik, Michaela vet jag inte vad hon gjorde men jag däremot, jag hade ju bestämt mig för att ta mig en klunk vatten. När han började gå emot oss kunde jag liksom inte styra över mig själv längre, vattnet vägrade att sjunka ner i halsen. Istället satt jag där med vatten i munnen och panik i ögonen, lite senare gick min käke ur led.
Oemåtståndlig, är nog ordet jag skulle förklara mig med. Pamela Anderson, släng dig i väggen, för här kommer charmtrollet Isabell Persson!

U Should Know Better

Gick och la mig halv fyra inatt. Jag kunde helt enkelt inte slita mig från Grey's anatomy, eller rättare sagt, jag kunde inte slita mig från dr. Shepard. Det har gått för långt nu. Det är värre än min crush på Zac Efron, och då kära vänner vet ni hur allvarligt det är! Dessutom är han en karaktär i en tv-serie. Jag har kollat klart på fjärde säsongen och har inte den femte, men för att ha tid att plugga har jag bestämt mig för att inte köpa den säsongen förän jullovet. Ångest.
De hade för övrigt en patient som hade en dubbelhaka som fick mig att tänka på julskinka.
En gammal, ganska tjock man får mig att tänka på julskinka.
Kul.

Ett stort steg för familjen Persson

Som sagt, idag har familjen Persson klivit in i det moderna livet på riktigt. Pappa har idag var och köpt en LED- tv, hade vi haft en LCD- tv innan eller iallafall en från 2000- talet hade inte detta varit något speciellt. Men så är inte fallet, den tv vi har haft fram tills idag är lika gammal som jag, alltså arton och i princip antik. Ett faktum min far inte riktigt kan erkänna, han försvarar det istället med att "Det är väl inget fel på den. Den funkar ju." Ja, man får fram en bild på den men det är i princip allt som funkar på den. Ljudet vrids på något konstigt sätt så det låter som spökhistoriestund, om ni förstår vad jag menar. Hela bilden syns dessutom inte och någon dosa har vi inte haft till den på flera år. Men som sagt, den funkar.

Samma sak var det när pappa köpte en ny bil. Vi hade en röd volvo 940 som var ungefär 11 år när han bytte ut den. Denna bil hade ingen AC, den hade inte ens en stereo. Bägaren rann över för mig när vi åkte hem från kusten och jag fick sitta i mitten i baksätet samtidigt som vi hade nedvevade rutor. Konsekvensen var en vagel i ögat. Kul! När jag sa till honom att det faktiskt var dags att byta bil sa han "Men det är väl inget fel på den. Den fungerar ju!" Och som sagt, den funkade. Men hur mycket delar behöver funka på ett gammal skrot?
Kanske är det från pappa jag har fått ångesten av förändringar. Jag vet inte...?

Helgens konstaterande

1. Jörgen Jönsson är den mest rödhåriga jag har sett.
Jag var på Färjestad- Frölunda i lördags och på färjestads avbytarbänk stod Jörgen Jönsson med sitt fantastiskt röda och krulliga hår. Bara detta var underhållning. Bredvid honom stod Rickard Wallin, att kunna koncentrera sig på det som hände på isen i stället för honom var en match i sig.

2. Grey's Anatomy är en fantastisk serie.
Följde inte med mina vänner på Johnossi i fredags, trots att de skulle vara roliga att se. Istället stannade jag hemma och lånade ett par säsonger Grey's Anatomy av min kusin. Under kvällen lyckades jag se hela första säsongen och efter det var det konstaterat, det är en fantastisk serie.

3. Om min man kommer vara som Dr. Shepard är jag nöjd.
Konsekvensen av att ägna i princip hela sin helg till denna serie är att man anser att Dr. Shepard är den perfekta mannen. Jag berättade detta för mina vänner idag och vi kom fram till att jag förmodligen inte kommer tycka detta när jag har tittat färdigt på serien. Då kommer jag förmodligen återgå till mitt vanliga jag och tråna efter Joel Kinnaman. Ingen räddar dock liv så bra som Dr. Shepard.

4. Patrik är pigg.
Ja, Patrik är alltså pigg. När Linnéa inte var med och åt igår frågade mamma och pappa vart hon var, enligt Patrik var hon hemma och hade fortfarade inte vaknat. Klockan var då två. Mamma sa senare till mig att "Patrik, han är väldigt pigg, han." Jag skulle själv inte säga att Patrik är speciellt pigg men Patrik är mycket enligt min mamma: "Patrik är väldigt snäll" och kära vänner, det ska ni veta att "Patrik, han är väldigt lugn, han."

Why don't you get a job?

Tittade på början av programmet "Om alla invandrarna lämnar landet", en dokumetär om människor i Storbritannien som anser att invandrare har tagit deras jobb och ansåg att de hade haft ett jobb om inte invandrarna hade funnits i deras stad. Jag blev riktigt upprörd när jag såg på det och fick gå ifrån tvn. I dokumentären skulle de arbetslösa få prova på att jobba på några av de ställen som invandrarna jobbade på, och sa att de skulle ta det på väldigt stort ansvar. Första dagen på jobbet kommer två av tre killar 30 minuter för sent och har ursäkter som "Mitt spädbarn somnade inte inatt" varav arbetsledaren sa att det inte var en speciellt bra ursäkt, killen säger då "jag kan inte hjälpa att mitt barn skriker", den tredje killen kom inte ens. Han skickade dock ett sms runt tolvtiden natten innan där det stod att han precis hade kommit hem och att han måddee ganska dåligt. De tog jobbet på allvar, alltså.
Jag blir så otroligt trött på de människor som säger att invandrarna "tar" deras jobb. Vissa arbetslösa anstränger sig inte ens för att skaffa ett jobb, utan använder det bara som en ursäkt för att slippa söka. Vissa har nog förväntat sig att de inte behöver offra något för ett jobb, de vägrar flytta på dig. Bor man då i en liten stad är det nog ett krav att man flyttar på sig för att lyckas få ett jobb. Sedan finns det ju givetvis de som verkligen försöker skaffa sig ett jobb, och som inte skyller på alla andra, det är inte dem jag skäller på.
Invandrare har förmodligen haft det svårt i sitt hemland och vill förmodligen också kunna försörja sig, precis som alla andra, borde de inte få göra det då utan att känna skuld?

"Men Issa ska inte du klä ut dig till clown?"

Halloween idag, och jag ska faktiskt inte klä ut mig till clown. Har i många år klätt ut mig till just detta och frågan om jag inte ska vara clown är ett återkommande skämt bland mina vänner. Så, kära vänner; är besvikelsen stor hoppas jag att ni kan finna tröst genom denna bild.

Little Lion Man

Mitt hus luktar för tillfället sågspån vilket påminner mig om Musse. Jag saknar honom, nått så fruktansvärt!

Min älskade, älskade bebis.

Bang bang, you're dead

När man inte orkar borsta håret efter att ha gjort några armhävningar (som man dessutom fuskat på), är det illa.

I'm in love with a fairytale. Eller?

I somras åkte jag och mamma till Mallorca. När pappa körde oss till flygplatsen somnade jag och när jag sedan kollade på min telefon ser jag att jag har ett missat samtal. Jag har inte numret inlagt på någon konstakt så jag visste inte vem det var och eftersom inte tycker om att ringa upp de som har ringt mig och som jag inte har som någon kontakt ringde jag inte upp denna personen heller. Istället sa jag "Äh, om det var någon som ville mig något så ringer den tillbaka", såhär tror jag att jag aldrig har varken tänkt eller sagt förut. När vi sedan står på flygplatsen ringer min morbror upp mamma. Martin, som bor i Oslo, berättade att han hade träffat Alexander Rybak och bett honom ringa upp mig från Martins nya telefon med ett nytt nummer som jag inte hade. Jag hade alltså missat en samtal från Alexander Rybak Jag funderar nu i efterhand vad jag skulle ha sagt; Öhhhh, grattis till Eurovision. Eller? Hade jag varit attraherad av en kille som spelar fiol och som har ögon stora som tallrikar hade kanske jag och han utgjort en fin fairytale, vem vet?

+ = Sant?

"Plantera en lök och tänk på vår miljö"

Ägnade min kväll igår med att kolla på "Sveriges skönaste familjer". En av dessa heter familjen Sikström och bor i Lilla Edet. Mamman i denna familj är utan tvekan min favorit, en väldigt speciell och underhållande människa. Hon hade bestämt sig att bli miljöpartist, och eftersom valet närmade sig i programmet skulle hon ut i kommunen och försöka fånga väljare. Hon satte sin familj i arbete och hennes son skrev då på en lapp "Plantera en lök och tänk på vår miljö", vilket Maria, som mamma då heter, tyckte var en bra idé. Hon tog därför med sig lökar till stället där hon skulle ha sin kampanj. När hennes man frågade henne de viktiga frågorna som "Vad ska ni göra för ekonomin i vår kommun?" eller "Vad ska ni göra för miljön?" svarade hon ungefär " Men sluta, vi tar det där sen". En miljöpartist som vet vad den står för alltså. Det ska även tilläggas att hon är en häxa, enligt sig själv.

Som sagt, Sveriges snurrigaste familjer.

Ica vs IKEA

Förra veckan hade jag och Elin en intressant konversation. Vi var påväg till Åmål där vi skulle leta upp ett ställe där jag kunde ta hål i öronen utan att ha beställt tid. När vi åkte förbi Mio sa Elin något i stil med "Åh, jag älskar att gå runt på Mio, jag skulle kunna gå där inne hur länge som helst" , jag vet sedan tidigare att hon också älskar att gå runt inne på IKEA. Jag började tänka på ett ställe där jag inte skulle tröttna på att gå och började sedan tänka på en fråga som jag faktiskt har ställt mig väldigt länge "I vilken affär skulle jag helst vilja bli inlåst och tvingas övernatta i?". Jag frågade även Elin denna fråga och fick ett svar direkt: IKEA. Jag tycker att det är fruktansvärt att gå där inne i vanliga fall, men jag måste ändå medge att detta var ett väldigt bra och genomtänkt val. Jag har länge tänkt att en mataffär kanske skulle vara det bästa, då skulle man ju inte bli hungrig iallafall. Elin tänkte däremot steget längre, på IKEA finns inte bara sängar utan också en restaurang (som för övrigt har den godaste kladdkakan, näst efter min och Elins givetvis). Där inne skulle man inte bara kunna äta sig mätt utan också kunna sova ut. Genialt!

Det är alltså konstaterat, IKEA is the place to be.

Såhär lyckliga var vi efter vårt konstaterande, vilket är ganska förståeligt. Jag kände också att en segergest var på sin plats.

Frågan lyder

"Alltså, bara en fråga: det här är mina blåbär!!"

Det finns få saker som jag förundras av mer än Olivias frågor.

Historialektion

Koch: Kan jag få limmet?
Beatrice: Nej! Vi har det och den som tar't den har't.
Koch: Men om jag tar't, då är det ju jag som har't.

Sant.

Baby baby, you're my really disco band

Så kul som jag hade igår har jag inte haft på väääldigt länge! Vi började kvällen hos Alexandra där vi satt några tjejer. När några gick en trappa upp gick jag och Elin till Patrik där det var fullt hus när vi kom. Hälften gick sedan för att försöka komma in på Harrys, men när deras försök var misslyckat kom de tillbaka.
En av kvällens höjdpunkter var utan tvekan Rara söta anna- uppträdandet. Linnéa och Alexandra var Ronny och Ragge, och levde sig verkligen in i rollen. De hade snusen och givetvis byxorna hängandes på rumpan. Det ska tilläggas att båda hade strumpbyxor på sig, och drog därför ner dem. Jag och Angelica var Anna, och dessa två charmörer ägnade deras låt till oss. Som sagt, hur kul som helst!
Den andra höjdpunkten var Angelica och Alexandras dans till Disco Band. Fantastisk dans som jag måste lära mig någon gång i livet. Vilket partytrick!
Vid två kom tröttheten som ett slag i ansiktet och det var kanske en av konsekvenserna från fredagskvällen. Trots att det var på topp åkte jag alltså hem, med en av de roligaste kvällarna någonsin i tankarna.
Som jag sa till Elin, en sånhär kväll är en av orsakerna till varför det kommer bli jobbigt att flytta om ett år. Trots detta ska det också bli skönt att komma härifrån.

High Class Tjej

Jag har en fantastisk vän vid namn Beatrice som aldrig slutar förvåna. Dessutom händer allt henne!

2008 var jag, Josefin, Elin, Sofie och Beatrice i Göteborg för att handla. När vi började bli hungriga beslutade vi oss för att stilla vår hunger på Pizza Hut, som då hade en glassmaskin som man fick ta hur mycket mjukglass man ville av efter maten, som Beatrice sedan kom att utnyttja. När vi hade ätit klart skulle vi då prova på glassen. Jag, Elin och Beatrice gick först och gjorde våra våra. Mitt och Elins reslutat var kanske inte det mest lyckade, men ändå helt okej. Beatrice höll inte med och skrattade gott åt dem. Jag och Elin gick tillbaka till bordet och Beatrice stod då ensam kvar vid glassmaskinen. Plötsligt hör vi henne skrika att hon behöver hjälp. Vi går dit och tittar och ser då att glassen aldrig slutar komma, utan att det strömmar ut ur maskinen. Beatrice får panik och vet inte vad hon ska göra, så hon börjar fånga upp dessa långa glasslängder med händerna. Till slut har hon både händerna och bägaren full med glass och börjar få ännu mer panik över vad hon ska göra. Jag och Elin finner denna situation väldigt ful men framför allt otroligt underhållande och kan därför inte sluta skratta, alltså fick Beatrice ingen hjälp av oss. Till slut lyckas någon, kommer inte ihåg vem, stänga av glassmaskinen. Reslutatet är en överfull bägare med glass och chokladsås. Beatrice hånade heller inte våra glassar efter detta.

Jag vet inte hur många gånger hon ska få höra detta, men om jag har något att säga om det (vilket jag har) kommer hon få höra det ett antal gånger till!

Att gå sista året på gymnasiet

Klockan är strax efter halv tolv och jag sitter och pluggar, en aktivitet som jag ägnat mig åt hela dagen. Jag ser fortfarande ingen ände på det.
Skolan äter upp mig.

Breakfast at Tiffany´s

Istället för att plugga på provet som jag har i Engelska C imorgon valde jag att sätta på Breakfast at Tiffany'soch oj vilken bra film det är! Audrey Hepburn är ju så vacker att det är skrämmande, hennes kläder är heller inte att klaga på.
Hon säger att på Tiffany's kan inget ont hända och att det är dit hon brukar gå när hon är rädd och jag måste säga att det låter väldigt förnuftigt. Jag tror att alla har ett sånt ställe som man går till, som på många sätt är tryggt. Jag vet att jag har ett sådant ställe, och det är mitt hem och hemmet tror jag är mångas trygghet. Jag och mina vänner satt på en rast häromdagen och diskuterade detta, hur skrämmande det ska bli att flytta hemifrån eftersom man trivs så bra med sitt hem. Visserligen är det hemmet i sig som man kommer sakna, men också tryggheten den innebär. Det blir inte samma sak att sitta själv i en lägenhet i en okänd stad. Det är en av alla saker som är skrämmande med att flytta hemirån, och jag vill inte tänka på det riktigt än. Istället ska jag tänka på Holly Golightly och Breakfast at Tiffany's. För som sagt, vilken film! Det är annat än Bring it on, mina vänner.

Högskoleprovet

Har just precis anmält mig till Högskoleprovet, eller HP, som de vana säger. Jag måste medge att det känns lite nervöst men samtdigt bra. Sitta i en sal med massor av männsikor på Karlberg med nervositeten som en gemensam aspekt. Jag har själv aldrig gjort provet och tycker att det ska bli spännande, även om reslutatet blir värdelöst. Då har jag ju iallafall provat på det!
Förra terminen funderade jag på att göra det, eftersom Josefin skulle. Men jag resonerade på det viset att studenten var för långt borta, så det var för tidigt att göra det. Nu däremot känner jag mig lite stressad eftersom det sägs att man ska göra det flera gånger för att få ett så bra reslutat som möjligt. Helst av allt skulle jag vilja dra på det så länge som möjligt .Men, jag känner att det är dags nu.
Det är dags för mig att möta HP.

Awake my soul

Mumford & Sons- fantastiska! Hösten blev helt plötsligt lite bättre.

Complete control

Har nu gått den tredje dagen av mitt tredje år på gymnasiet. På dessa tre dagar har jag insett att detta år inte kommer att bli så skönt som det har ryktats om att trean brukar vara. Har redan både läxor och inlämningar. Man blev inkastad i det direkt, detta kan i och för sig bero på att vi var i Berlin under den vecka som vanligtvis brukar vara ganska lugn.
Men, i vanlig ordning har Jennifer lyckats underhålla oss med sina ibland lite väl snabba meningar. Idag på samhällen började hon byta stol mitt i Peters föreläsning. Peter frågade då något i stil med om han hade fått sneda stolar in till sig igen, och lät lite missnöjd. Jennifer skulle då förklara varför hon höll på att byta stol, och hennes kära kusin Michaela säger att stolen knakar, samtidigt som Jennifer säger, lite försiktigt "Den knarkar...", hon inser heller inte att hon har sagt fel förän vi börjar skratta. Den stackaren! Det var inte första gången vi har roligt på hennes bekostnad och jag har en känsla av att det inte var den sista heller.

En stannfågel ger sig av

Min fredagkväll.

Lars Winnerbäck på Sandgrundsudden. Herregud! Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det för att ge konserten rättvisa. Det var så otroligt bra, han är så otroligt bra. Mina ben slutade inte darra förän jag satte mig i bilen. Jag kan inte alla låtar av honom, så jag kunde inte sjunga med hela tiden, men det gjorde ingenting eftersom det går precis lika bra att bara lyssna och titta på honom. Han utstrålar en sorts trygghet, jag vet inte hur, han bara gör det.

Vi fortsatte till Sanna som ska ge sig ut på äventyr i USA. Hon ska närmare bestämt jobba som au pair, så igår hade hon sin avskedsfest. Trevligheter! Vi var inte där speciellt länge eftersom vi inte kom förrän halv ett, men jag skulle bestämt säga hej då till henne. Att ta sig dit var en upplevelse i sig. Bea skulle försöka vägleda mig, med Sanna i telefonen. Vi kom fram till slut, men det tog några svordomar, vändningar och onödiga liter med bensin. Några exempel på hur det kunde låta när Bea skulle förklara för Sanna vart vi var kunde låta "Nu åker vi på asfalt." eller "Ja, men nu är det åker på båda sidor!" Men som sagt, efter ett tag lyckades vi komma fram till henne och hon välkomnade oss med att stå på trappan och vinka. Oj vad jag kommer sakna den människan. Världens bästa Sanna.

"Issa, du är bara avundsjuk!"

Ja, Fredrika. Jag är faktiskt lite avundsjuk på din Lofotenresa! Jag tycker att det är imponerande om du ser en späckhuggare, och då vill jag att du tänker på mig. Jag har ju alltid haft något speciellt för just späckhuggare, jag tror det är från Rädda Willy. Jag tyckte så mycket om den där Willy att jag grät en liten skvätt när den där stackaren dog.
Jag är nog ganska fascinerad av alla stora havsdjur, mest för att jag är livrädd för dem. Jag tycker egentligen att havet är läskigt vilket resluterat i att jag även är rädd när jag simmar i Harefjorden. Jag står exempelvis aldrig på botten eftersom jag då kan känna ett vrak eller ett isberg. jag simmar heller inte under vattnet eftersom jag då kan simma in i ett hajgap. Det låter mesigt och jag är nog ganska mesig, men jag är också rädd så jag riskerar inte något. Inte ens i Harefjorden.

Do the panic

Varför svarar man "Mitt i maten" i telefonen när man sitter och äter? Varför? Jag skulle aldrig få för mig att svara "Isabell mitt i maten" när någon ringer. Jag kan ju förstå att man vill äta i fred, men man behöver ju inte direkt inleda samtalet med den informationen. Det är ju som att säga "du, du stör mig faktiskt nu, jag sitter och äter. Hur kan du få för dig att du kan ringa och prata med mig då?!", fast med andra ord.
"En god bok", det är samma sak där. Jag diskuterade detta med min vän Beatrice en dag och vi kom fram till att "Jag ska mysa ner mig med en varm kopp te och en god bok" kan vara en av de värsta meningarna någonsin!
Att man sen säger "skrot" i varje mening eller "jävel" efter varje ord, det är en helt annan sak.

Don't think twice, it's all right

Efter många om och men bestämde jag mig för att skaffa blogg. Vet dock inte vad den kommer att handla om, mina tankar antar jag. Det återstår att se!

Tänkte börja med att berätta om när Jenny och Angelica bytte några meningar med varandra igår när vi firade Sofie. Vi höll för stunden på med danssteget som vi kallar för "Kundvagnen", detta går ut på att man går med en kundvagn och plockar varor från hyllorna. Jenny kom då i otakt till musiken, och säger, lite försiktigt "Oj, nu hamnade jag visst på fel avdelning..." varav Angelica svarar, med en mycket högre röst samtidigt som hon plockar varor ner i sin korg "Men rulla ikapp då, Jenny!" Haha, jag fann detta mycket roligt men framför allt fyndigt. Men, så har jag fantastiskt underhållande vänner!