2008 var jag, Josefin, Elin, Sofie och Beatrice i Göteborg för att handla. När vi började bli hungriga beslutade vi oss för att stilla vår hunger på Pizza Hut, som då hade en glassmaskin som man fick ta hur mycket mjukglass man ville av efter maten, som Beatrice sedan kom att utnyttja. När vi hade ätit klart skulle vi då prova på glassen. Jag, Elin och Beatrice gick först och gjorde våra våra. Mitt och Elins reslutat var kanske inte det mest lyckade, men ändå helt okej. Beatrice höll inte med och skrattade gott åt dem. Jag och Elin gick tillbaka till bordet och Beatrice stod då ensam kvar vid glassmaskinen. Plötsligt hör vi henne skrika att hon behöver hjälp. Vi går dit och tittar och ser då att glassen aldrig slutar komma, utan att det strömmar ut ur maskinen. Beatrice får panik och vet inte vad hon ska göra, så hon börjar fånga upp dessa långa glasslängder med händerna. Till slut har hon både händerna och bägaren full med glass och börjar få ännu mer panik över vad hon ska göra. Jag och Elin finner denna situation väldigt ful men framför allt otroligt underhållande och kan därför inte sluta skratta, alltså fick Beatrice ingen hjälp av oss. Till slut lyckas någon, kommer inte ihåg vem, stänga av glassmaskinen. Reslutatet är en överfull bägare med glass och chokladsås. Beatrice hånade heller inte våra glassar efter detta.
Jag vet inte hur många gånger hon ska få höra detta, men om jag har något att säga om det (vilket jag har) kommer hon få höra det ett antal gånger till!
Äh. Dra åt helvete!
SvaraRadera