En stannfågel ger sig av

Min fredagkväll.

Lars Winnerbäck på Sandgrundsudden. Herregud! Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det för att ge konserten rättvisa. Det var så otroligt bra, han är så otroligt bra. Mina ben slutade inte darra förän jag satte mig i bilen. Jag kan inte alla låtar av honom, så jag kunde inte sjunga med hela tiden, men det gjorde ingenting eftersom det går precis lika bra att bara lyssna och titta på honom. Han utstrålar en sorts trygghet, jag vet inte hur, han bara gör det.

Vi fortsatte till Sanna som ska ge sig ut på äventyr i USA. Hon ska närmare bestämt jobba som au pair, så igår hade hon sin avskedsfest. Trevligheter! Vi var inte där speciellt länge eftersom vi inte kom förrän halv ett, men jag skulle bestämt säga hej då till henne. Att ta sig dit var en upplevelse i sig. Bea skulle försöka vägleda mig, med Sanna i telefonen. Vi kom fram till slut, men det tog några svordomar, vändningar och onödiga liter med bensin. Några exempel på hur det kunde låta när Bea skulle förklara för Sanna vart vi var kunde låta "Nu åker vi på asfalt." eller "Ja, men nu är det åker på båda sidor!" Men som sagt, efter ett tag lyckades vi komma fram till henne och hon välkomnade oss med att stå på trappan och vinka. Oj vad jag kommer sakna den människan. Världens bästa Sanna.

"Issa, du är bara avundsjuk!"

Ja, Fredrika. Jag är faktiskt lite avundsjuk på din Lofotenresa! Jag tycker att det är imponerande om du ser en späckhuggare, och då vill jag att du tänker på mig. Jag har ju alltid haft något speciellt för just späckhuggare, jag tror det är från Rädda Willy. Jag tyckte så mycket om den där Willy att jag grät en liten skvätt när den där stackaren dog.
Jag är nog ganska fascinerad av alla stora havsdjur, mest för att jag är livrädd för dem. Jag tycker egentligen att havet är läskigt vilket resluterat i att jag även är rädd när jag simmar i Harefjorden. Jag står exempelvis aldrig på botten eftersom jag då kan känna ett vrak eller ett isberg. jag simmar heller inte under vattnet eftersom jag då kan simma in i ett hajgap. Det låter mesigt och jag är nog ganska mesig, men jag är också rädd så jag riskerar inte något. Inte ens i Harefjorden.

Do the panic

Varför svarar man "Mitt i maten" i telefonen när man sitter och äter? Varför? Jag skulle aldrig få för mig att svara "Isabell mitt i maten" när någon ringer. Jag kan ju förstå att man vill äta i fred, men man behöver ju inte direkt inleda samtalet med den informationen. Det är ju som att säga "du, du stör mig faktiskt nu, jag sitter och äter. Hur kan du få för dig att du kan ringa och prata med mig då?!", fast med andra ord.
"En god bok", det är samma sak där. Jag diskuterade detta med min vän Beatrice en dag och vi kom fram till att "Jag ska mysa ner mig med en varm kopp te och en god bok" kan vara en av de värsta meningarna någonsin!
Att man sen säger "skrot" i varje mening eller "jävel" efter varje ord, det är en helt annan sak.

Don't think twice, it's all right

Efter många om och men bestämde jag mig för att skaffa blogg. Vet dock inte vad den kommer att handla om, mina tankar antar jag. Det återstår att se!

Tänkte börja med att berätta om när Jenny och Angelica bytte några meningar med varandra igår när vi firade Sofie. Vi höll för stunden på med danssteget som vi kallar för "Kundvagnen", detta går ut på att man går med en kundvagn och plockar varor från hyllorna. Jenny kom då i otakt till musiken, och säger, lite försiktigt "Oj, nu hamnade jag visst på fel avdelning..." varav Angelica svarar, med en mycket högre röst samtidigt som hon plockar varor ner i sin korg "Men rulla ikapp då, Jenny!" Haha, jag fann detta mycket roligt men framför allt fyndigt. Men, så har jag fantastiskt underhållande vänner!